Ett par dagar har nu gått och ja har försökt smälta det så gått de går. Det har varit grymt tufft och många tårar har runnit ner för kinderna på mig. Och ja kan inte hjälpa det men så är det och ja vill inte hålla inne på sanningen!!
Trodde allvarligt inte att det skulle kännas såhär men det gör det. Jobbigt att kliva upp på morgonen och se att det nu bara är ett täcka i sängen, eller en kaffekopp i disken. Tufft att krypa ner i sängen och inse att den kommer va lika tom när ja vaknar som när ja somnar, inte att det bara var en dröm.
Men tårarna försvinner en och en för var dag som går och det kan ta tid, det ska alla veta. Men jag ska kämpa, försöka se de positiva i allt detta, för det var ändå bra! Jag har insett vilka som finna här omkring mig och har fått spendera många timmar med människor som stöttat mig, som bara gett mig en värmande kram eller lagt en hand på axeln och sagt att det kommer bli bra. Utan dom hade jag..,ja, ja vet inte. Behövdes iaf!
(förlåt om jag skriver det här men ja måste få det ur mig)

De tre månaderna som ja fick med dig var bland de bästa i mitt liv, jag började leva igen, jag var LYCKLIG!!
Innan var jag nere på det djupast djup med ingenting i sikte, visste inte vad jag ville, skulle ja stanna eller ej, vad orkade ja, vad skulle ske osv.. men så en dag så stod du bara där.
Du hade ett leende och ögon som fick mig att smälta. Jag såg någonting igen.
Du fick mig på fötterna igen, fick mig att se saker och ting ifrån nya vinklar och fick mig att börja hitta tillbaka och få glöden igen. Du fick mig helt enkelt att må bra!
Jag ångrar ingenting jag har gjort under dessa månader, för de har varit underbara! Dagarna med skratt, bus, lathet och de konstiga sakerna vi sa och gjorde är saker som ja saknar. Och det kan ja inte hjälpa!
Men du var faktiskt någon för mig, någon jag tyckte om väldigt väldigt väldigt mycket! Och det gör jag fortfarande och kommer göra!!
Vackare människa får ja nog leta efter, för du är speciell!!
Vet att det kanske är konstigt att  jag skriver det här men jag vill att du ska veta, veta hur jag känner och vad jag tycker. Men detta är inte allt. Skulle vilja skriva så sjukt mycket men det ska ja inte!
Det enda jag kan skriva mer är att jag kommer alltid tycka om dig, se tillbaka på denna tid och minnas de fina dagarna, de dagar jag fick spendera med dig, de dagar du fick mig att skratta och känna mig speciell!!
Så trots allting så vill ja tacka dig, du fina människa!! Du har gjort mig till en ny person som vet lite mer vad hon vill!
Du kommer alltid ha en viss plats i mitt hjärta! <3
TACK!