Häromdagen så insåg jag att marken under mig höll på att spricka, att jag hade fallit tillbaka och börjat gå in i mig själv igen och att istället för att kliva över de små sprickorna på marken så hade ja börjat göra dom större och försökte väl helt enkelt gå runt dom eller stå kvar.
Jag känner mig som en skit som visade denna sida inför vissa personer och vet egentligen inte varför jag mådde eller kände som jag gjorde. Det finns inga ord för hur ledsen jag är för detta men jag ska verkligen se till att det inte ska ske igen.
Efter att ha haft ett långt prat med min kära vän M om detta så insåg jag att jag inte kan fortsätta, jag kan inte tveka varje gång marken börjar spricka utan det är då jag ska ta det där extra stora klivet, nästan hoppa, våga satsa. Nu jävlar ska de ske med andra ord.

Så förlåt alla som fick stå ut med mig nu i slutet av veckan, det var inte meningen. För innerst inne är ja lycklig och mår bra och vill att det ska synas utåt även det, inte den "bitch" eller "zombi" som jag visade, det är ju inte jag!! Så därför tar jag det extra stora klivet idag och börjar om på nytt. Nu jäklar ska de ske!
Har så otroligt många underbara och fina människor i min närhet och omgivning som bara vill mig väl hela tiden medan ja inte kan se det, eller ta det till mig, men nu! Nu så, ge järnet helt enkelt!

Tack underbara Madde för en toppenkväll igår, var verkligen någonting som jag behövde. Vänskapen är tillbaka och våran kärlek består. Kan inte säga hur mycket jag har saknat dessa tider och hur många fler stunder de kommer att bli. Du betyder så otroligt mycket för min min kära vän! Vi klarar allt! <3