Man är inte alltid så stark som man känner sig eller ser ut att må!
Ibland bara rasar allting och man kan inte hålla tårarna borta. Känslan av att vara ensam,trött,orkeslös,tråkig,saknaden,viljan som inte finns... ja allt man kan tänka sig kan göra att det ibland bara brister. Att man inte kan hålla igen längre.

Igår var det en sådan dag för mig. Jag orkade helt enkelt inte mer. Kunde inte hålla mitt påklistrade leende glatt längre. Det blev istället fosterställning i flera timmar med tårarna rinnande ner för kinderna och svimkänslorna väldigt nära. Att inte veta vart man ska ta vägen, inte veta vad man vill och sedan känslan av att sakna någon så otroligt mycket. Det är ganska nytt för mig men jag klarar det inte mer.
Jag är inte så stark som jag kanske verkar. Ibland brister det och då kan man inte göra något.
Ville bara ha denna varma famnen runt omkring mig och få känna kärlek,få höra orden, allting för att jag skulle ta det lugnt.
Men den bästa gjorde allting som den kunde för att det skulle kännas bra, men det ända jag kan säga är FÖRLÅT!

Rinnande tårar och magknip är allting jag kan säga om min situation just nu!
I´m not strong anymore!